Om Ekenäs slott

Historien om Ekenäs slott

1200-talet till 1590-talet, Sturarna anlägger ett kastal

Redan från 1200-talet finns belägg för en by där Ekenäs slott nu ligger. Vrå by omnämns i en arvstvist. Ett mindre stenhus byggdes på andra sidan sjön Teden att döma av rester av en grund man funnit där.  Byn ”avhystes” dvs de som bodde där tvingades flytta och lämna plats för ett större residens och försvarsanläggning under 1400-talet. Släkten Natt och Dag styrde över området och en av dess grenar blev så småningom Sture-ätten. Där framförallt Sten Sture d.y. är ihågkommen såsom Riksföreståndare.

Ägarna till Ekenäs har ofta haft en nära relation till kungamakten. En tidig ägare till godset var Svante Sture d.y. Genom sitt giftermål med Märta Leijonhufvud blev han svåger med Gustav Vasa. Familjen hade flera hundra gods och gårdar i olika delar av landet. Att förvalta och försvara dessa egendomar var naturligtvis en omfattande verksamhet. Huvudbostad var Hörningsholm och grevskapet Västervik blev en av hans förläningar.

På Ekenäs byggdes på 1560-talet ett nyare stenhus, ett så kallat kastal, på den plats där slottet nu står.  Härifrån utövade fogden ledningen av godset och närliggande gårdar, samlade in skatter mest i form av naturaprodukter, vilka samlades i källarna. Platsen var lätt att försvara på den vattenomflutna höjden men också möjlig att nå via de vatten- och isvägar som ledde ut till kusten.

Kung Erik XIV

Kung Erik XIV utsåg vid sin kröning Svante Sture d.y.- som en av de tre första i Sverige- till greve. Hans son Nils Sture fick en uppfostran vid hovet och utnyttjades av Erik XIV som sändebud till främmande hov för att framföra kungens frieri bl a till drottning Elisabet av England. I ett anfall av desperation och vansinne lät kungen fängsla flera av sina höga rådsherrar och de blev dräpta, delvis av kungen personligen. Svante Sture och två av hans söner var några av dessa. Händelsen har gått till historien som ”Sture-morden”.

Svante Sture d.ys maka Märta – kallad ”kung Märta” för sin förmåga att axla den bortgångne makens mantel – lierade sig med hertigarna i kampen mot kung Erik och lyckades få behålla och även utvidga familjens godsinnehav.

Svante Stures dotter Christina gifte sig med Gustav Banér och därmed blev Ekenäs åter ett Banérgods. Liksom flera av rikets herrar förlorade Gustav Banér livet vid Linköpings blodbad år 1600. I samband därmed konfiskerades deras egendomar, men Banérs änka, Christina Sture, återfick 1603 släktens del i Ekenäs.

Stormakt och karolinertid, Banér bygger nytt slott!

1600-TALET TILL 1790-TALET

Under fälttåget i Skåne vintern 1612 råkade den svenska hären ut för en olycka, då den nattetid överrumplades av en dansk styrka. Kung Gustav II Adolf räddade sig från platsen på en lånad häst. Då han passerade över en isbelagd sjö, brast isen under honom och han var nära att drunkna. Två män i hans närhet räddade honom. Den ene var kungens kammarjunkare Peder Banér, som med fara för eget liv, räddade kungen ur vaken. Peder Banér, som var son till Gustaf Banér, hade räddat livet på kungen, vars fader tagit livet av hans egen far. Han blev sedermera riksråd och som en av rikets högst betrodda män ingick han i förmyndarregeringen för drottning Kristina.

Peder Banér lät bygga slottet Ekenäs under perioden 1630 – 1644. Arkitekten han anlitade var holländaren Hans Flemming, som byggt flera slott i landskapet vid den tiden. Peder Banér avled innan slottet var färdigt, hans son – riksjägmästaren Claes Banér – fullföljde bygget med tornen. Redan på 1570-talet hade riksrådet Ture Nilsson Bielke låtit bygga Sturefors slott på en udde i sjön Erlången i Östergötland. Detta slott torde ha utgjort inspirationskälla för Ekenäs, som har mycket stora likheter med detta, numera rivna bygge.

Förr ledde en vindbrygga över vallgraven, där nu en välvd bro för upp till det av ett portvalv genombrutna klocktornet. Huset fick under barocktiden en effektfull avslutning i tornhuvarnas och lanterninernas svängda linjer och lökformiga knoppar. Sjötornet är äldst.

Sjöflygeln

Sjötornet

Bron upp till slottet

Gårdstornet kan från början ha haft ingången på vänstra sidan. Tornen är placerade så att man därifrån kan beskjuta en angripare från alla håll. Slottets väggar är nästan två meter tjocka och det finns ingen riktig förbindelse inomhus mellan källarplanet och slottets våningar. Ekenäs har aldrig anfallits, men helt obefogat var det inte att lägga ner så mycket arbete på säkerheten. Så sent som 1719 gjorde ryska trupper infall i Östergötland varvid många kustnära gårdar brändes.

Claes Banérs och hans maka Ebba Sparres vapensköldar är inmurade över dörren till gårdstornet.

Ekenäs slott har haft perioder av välstånd men också förfall. År 1675 ärvde riksrådet och fältmarskalken Gustaf Banér Ekenäs. Reduktionen drabbade honom hårt och han tvingades sälja egendomen av ekonomiska skäl. Godset omfattade vid denna tid 31 hemman belägna i fem socknar.

Efter vissa ägarskiften kom den nye ägaren att bli greve Mauritz Vellingk, som deltog mycket aktivt i sin tids politiska, militära och diplomatiska liv. Han har beskrivits som en rastlös, makthungrig och självisk man men med stora talanger. Detta hjälpte honom till en karriär i landets toppskikt, men hans ekonomiska och politiska transaktioner gav honom många fiender, som till slut fick honom på fall. År 1727 dömdes han från liv, ära och gods, ett straff som på dotterns förböner förvandlades till livstids fängelse.

Från Vellingks tid härstammar de kvadratiska stenflyglarna i karolinsk stil. De har betydligt elegantare fasadutformning än huvudbyggnaden med pilastrar, profilerade fönsteromfattningar och ganska låga säteritak. Den ena flygeln har under mer än hundra år utgjort kök, den andra torde oftast ha varit personalbostad.